Helén Linde

Jag heter Helén Linde och har min ateljé Vild i Bild i Rolfstorp strax utanför Varberg. Jag har målat och skapat så länge jag minns. Under min utbildning till bildlärare hösten 2021 så kände jag att jag inte kunde gå tillbaka till att bara måla lite då och då. Jag “tog” vårat gamla pannrum i besittning och gjorde om till en ateljé. Jag blev medlem i Varbergs konstklubb och var med på den gemensamma påsk utställningen i Lottastugan strax intill Varbergs Fästning, påsken 2022. En helt fantastisk upplevelse som verkligen gav mersmak. Efter mötet med dessa härliga konstnärer och upplevelsen av att se hur glada alla besökare var när de besökte utställningen kände jag att detta magiska inte får ta slut! Jag målar akvarell i första hand och ibland blir det blyerts, kol och torrpastell lite beroende på sinnesstämning. Jag har målat i akryl men jag får inte riktig rätt känsla och känner mig sällan helt nöjd med resultatet. Jag har inte förens nu målat med olja. Men eftersom jag är väldigt nyfiken och vill pröva ALLT som har med färger att göra sökte jag in till en Måleriutbildning på Umeå Universitet Konsthögskola. Arbetsprover och motivering till varför just jag skulle ha en av 15 platser skickades in. Till min förvåning så var jag, JAG en av de 15 som skulle studera Måleri! Måleri är något jag aldrig försökt men varit väldigt nyfiken på. Non figurativt skapande, stora canvasdukar, konstiga former av verkligheten eller bara färg och form som ingen blir helt oberörd av men som man får lov att inte tycka är vackert eller snyggt. Under de två första veckorna hamnade jag i en sorts målar kramp. Det hände ingenting vid staffliet och om det hände något så blev de bara så fruktansvärt fult och dålig att jag knappt vågade titta på det. Vi läste massor med konstkritiska texter som sågade utställningar, texter som var så djupa och oförståeliga att jag blev helt skräckslagen. Vi såg filmer om konstnärer och konstsamlare. Filmer som visade hur den äldre generationen målare var arroganta och otrevliga. Jag trodde att jag helt tappat förmågan att måla. Jag inte ville vara i denna fruktansvärda miljö, men jag stod ut. Att ge sig är inte min grej. Sista dagen kom förklaringen. Det fanns en baktanke med att kastas in i denna negativa, otrevliga och hemska miljö. Detta är något som många konstnärer får uppleva när de ställer ut. Besökare på vernissage kan komma rakt fram och tala om att ditt verk och din utställning är skit. Konstkritiker kan skriva de mest elaka recensioner. Detta är baksidan med att vara konstnär. Första gången är värst enligt min mentor, men det kommer alltid att göra ont, någonstans. Efter den lektionen var det som om något nytt hände. Helt plötsligt var energin tillbaka, jag fick idéer och de idéerna behövde canvasdukar, stora canvasdukar och oljefärg. Jag målar fortfarande så gott som dagligen med akvarell, det är underbart och färgen och pappret är helt oemotståndligt för mej. Men jag tycker nästa det är lika spännande med olja. Så nu har jag två skapar världar. Jag håller i akvarellkurser, teckningskurser och serieteckning kurser både för barn och vuxna genom Medborgarskolan.

Men jag har även fått ännu en av mina drömmar besannas. Jag har min absoluta favorit kurs i skapande för alla med särskilda behov. Det är en ära att ha fått det uppdraget!

Jag kommer även att delta i olika gemensamhets utställningar bland annat på konsthögskolan i Umeå under augusti månad.
8 oktober har jag utställning på Galleri KonTur i Varberg. Fler utställningar är under planering.